IWAKI-TOMIOKA Inte ens efter att han funderat en lång stund kan Katsumi Watanabe minnas hur många gånger han flyttat sedan den där morgonen för snart fem år sedan då evakueringsordern kom.
Vad han helt säkert vet är att hans familj är spridd över hela Japan, att han förlorat firman som var hans försörjning och att han förmodligen aldrig kommer att flytta tillbaka.

Vi har åkt med den trådsmale Watanabe till hans hus i hemstaden Tomiokas utkanter.
Det är oerhört varmt och fuktig. Han har problem med ryggen och ber oss lyfta upp en plåtjalusi till något som ser ut som en liten lada.

Spindelväv hänger från taket. På golvet står breda trätunnor täckta av brunt papper. De innehåller Watanabes misosoppa, en japansk delikatess och stapelvara.

Före katastrofen hade familjen Watanabe drivit misotillverkningen i över hundra år. Man sålde i första hand till privatpersoner som kom och köpte 50 eller hundra liter soppa åt gången.

– Vi hade en stor kundkrets, berättar Katsumi Watanabe medan han med en nostalgisk uppsyn inspekterar tunnorna. Vår soppa är gjord helt utan tillsatser och ansågs smaka betydligt bättre än den man köper i snabbköpet.

Faktum är att Watanabe blivit kontaktad av många kunder som vill köpa den misosoppa som finns kvar och som är tillverkad före evakueringen. Men han har sagt nej av rädsla för att soppan är radioaktiv. Myndigheterna har förbjudit honom att sälja.

Maskinparken i tillverkningsdelen som ligger i en intilliggande lokal har stått stilla sedan mats 2011. Watanabe tror aldrig att han kommer att kunna starta sitt företag igen. Kundkretsen är numera spridd över stora delar av Japan.

I början fick ha ett löfte från Tepco, företaget som drev kärnkraftverket, att de skulle bekosta flytten av maskinerna och bidra till hyran av en ny lokal så att han skulle kunna starta upp sin verksamhet i Iwaki dit han evakuerat eller någon annanstans.
– Men de bröt sitt löfte, säger han bittert. Nu hankar jag mig fram genom att göra trädgårdsarbete och lite renoveringar.

Plötsligt hörs en metallisk kvinnoröst dåna ur högtalare som finns uppsatta runtom i staden. På smattrande japanska meddelar hon att alla måste ha lämnat området senast kl 15.

Katastrofen innebar stora mentala påfrestningar för familjen Watanabe som bodde som en storfamilj i Tomioka. Evakueringen gjorde att de fick bo i skolsalar, i trånga hotellrum eller inneboende hos främmande människor. Trängseln och det ständiga flyttandet gjorde att familjen till slut splittrades. Katsumo Watanabes fru bor i en helt annan stad. Dottern har flyttat till sin makes hemstad. Övriga barnen till andra platser.
Han suckar tungt.

Han ler ansträngt.
En av döttrarna hade precis blivit gravid när Fukushimareaktorn exploderade. Hon förlorade sitt barn ett missfall.
– Jag är övertygad om att stressen och rädslan för att barnet skulle födas med skador orsakade missfallet, säger Watanabe. Men hur bevisar man det?
Han lyfter den sänkta blicken och frågan blir hängande i luften.

Liksom övriga evakueringsoffer får han 7 000 kronor i månaden i ersättning för sveda och värk. Pengar som går till att betala för ett alternativt boende. Men regeringen har beslutat att ersättningen upphör i mars 2017. Tills dess vill myndigheterna att den stora majoriteten ska ha flyttat tillbaka. Något som i nuläget framstår som helt orealistiskt. I dag finns det inga öppna skolor, vårdcentraler eller livsmedelsbutiker i de evakuerade städerna. De är spöksamhällen som naturen håller på att återta.

Många människor skulle vilja återvända om de var övertygade om att problemen med radioaktiviteten är lösta. Men det kommer att ta 30–40 år att stänga reaktorn och under tiden finns risken för nya strålningschocker.

Katsumi Watanabe ser det som att regeringen försöker tvinga honom att återvända genom att dra in bidraget.
– Premiärminister Abe är en stor lögnare, ryter Watanabe på sitt eget stillsamma sätt.

Liksom många andra drabbade har han helt förlorat förtroendet för både politiker och myndigheter. Japanerna är normalt lydig och fogliga medborgare som underkastar sig kollektivet. Fukushima har ändrat på det.