Hjälten
FUKUSHIMA För att vara en av Japans hjältar bor Kasuaki Sudo väldigt påvert i ett enda rum som är både sovrum och tv-rum.
Under två år efter olyckan röjde han upp inne i kärnkraftverket Fukushima.
– Än så länge har jag inte mått dåligt, säger han med ett osäkert leende.
67-åringen jobbade på ett bygge i Tokyo när arbetsgivaren i maj 2011 undrade om han istället ville arbeta med uppröjningsarbetet i Fukushima. Sudo accepterade eftersom han är gammal och inte har någon familj.
Förmodligen är det därför han vågar prata också. De flesta som arbetar med saneringen säger inte ett knyst av rädsla att förlora sina jobb.
Första året fick Sudo bara arbeta tre timmar om dagen på grund av den höga strålningen. Ändå har han under två år fått i sig 47 millisivert strålning. Det är väldigt högt om det handlar om en vanlig person ute i samhället. Men för en som arbetar med strålning ligger det ändå inom den tillåtna gränsen som inte ger några akuta skador.
Han minns fortfarande hur chockad han blev när han kom till Fukushima första gången.
Det var som om någon hade bombat anläggningen. Alla stålbalkar var böjda i märkliga formationer.
Varje morgon var han tvungen att dra på sig skyddsklädsel och tejpa runt alla ställen där kläderna slutade. Ingen hud fick exponeras. Han bytte skyddsklädseln fler gånger på en dag.
Trots alla försiktighetsåtgärder är han kritisk mot hur saneringsarbetet gick till.
– Allt skedde under stark tidspress. Kärnkraftsbolaget Tepco ville spara pengar. Med tanke på riskerna var det inte mycket de erbjöd i lön. Det gjorde att många professionella lät bli att söka. Istället var vi många amatörer vilket påverkade arbetet negativt.
Efter några månader hörde Sudo hur Tepcos vd i tv sa att de betalade ut ett risktillägg på 1 400 kronor per dag till saneringsarbetarna. Eftersom han bara fick 200 kronor extra per dag ilsknade han till. Då visade det sig att vd:n bara dragit till med en siffra som lät bra.
Sudo sa upp sig och började istället att arbeta med uppröjningsarbetet i evakueringszonen. Där jobbar han fortfarande med att tvätta tak och fönster och skala av det översta skiktet matjord där radioaktiva partiklar lagrats. Jorden läggs i svarta platssäckar som syns överallt i den radio på 20 km från kärnkraftverket varifrån människor evakuerades.
Vi passerar stora basebollplaner och fält där säckarna är staplade i fem meter höga travar. Meningen är att jorden ska lagras på ett enda ställe men myndigheterna har haft svårt att hitta en plats. Markägarna i området vill inte sälja sin mark till detta ändamål. Under tiden exponeras säckarna för regn och sol.
– Försöker man lyfta dem så går de sönder, säger Sudo. Vad jag hör från mina chefer så kommer säckarna att stå kvar där de står för alltid. Vilket i praktiken innebär att invånarna inte kommer att kunna flytta tillbaka. Evakueringszonen kommer att bli ett permanent ingenmansland.
